skräck-helg
Fredagen skulle innebära äventyr sa vi va elma? Inte skräck, som jag fickuppleva ;-)
allt började på torsdag kväll, som jag uppfaddade håll. Ni vet som man kan få när man nyss ätit och sedan beger sig ut & ska springa eller träna förövrigt. Det konstiga var bara att jag låg i min säng, utan att göra någon fysisk ansträngning alls. Eller jo munnen gick i ett för jag & elma hade så mycket att prata om. Jag hade även den värsta frossan jag någonsin varit med om, frös som jag vet inte vad..Sen somnade vi ganska sent, trots att vi skulle upp 4 morgonen där efter! Vi skulle ju nämligen till Ullared för en hel dag shopping! Trodde vi.
På morgonen klev vi upp trötta & halv-zombies, underligt nog hade jag kvar hållet.. Eller krampen jag kände. Direkt efter jag vaknade mådde jag fruktansvärt illa, men trodde allt berodde på att jag var trött & inte hade sovit någonting knappt. När vi aldeles strax skulle åka börjar elma blöda näsblod! Hon som inte brukar göra det annars, ah du vilken morgon.. Vi sätter oss iaf glada i bilen och allt bär av, men vi kommer bara utanför Örebro innan vi är tvungna att vända för att vägarna är igensnöade?! I OKTOBER ? Så vi vände, inga glada miner direkt.. När vi kom hem kunde jag knappt komma ut ur bilen, va som om jag hade vecklat ihop mig och nu kunde jag inte veckla upp mig igen. Efter många försök var jag inne & jag och elma kastade oss i sängen för att ta till vara varje minut vi kunde ge åt sömnen. Mamma ringde då till familjeläkarna & jag skulle komma in på dropp in tid.Allt jag varit med om tydde på samma symptom jag haft i juni, bara det att den var värre då. Så vi tänkte, bäst att åka in direkt så jag kan få antibiotika så jag slipper sova på sjukhuset den här gången också. Vi kunde skratta oss igenom det där, nu skrattar jag åt de vi sa. haha
Jag hade trots allt turen när jag kom till Kungsör att jag fick en ortoped som undersökte mig redan där, han tog prover &kände igenom mig och kunde konstatera att han med trodde som jag att det var njurbäckeninflammation.
Men han tyckte jag såg så nergådd ut att han ville skicka migg till västerås akut, där dom förmodligen skulle lägga in mig på observation & dropp en natt, så jag åkte hem & packa mina grejer för att sova där en natt så begav vi oss till västerås & akuten. Vem älskar inte akuten & all väntetid, trots remiss? ;-)
När jag gjort en miljon tester där och kastats runt som en frisbe mellan dom olika avdelningarna. Förklara dom för mig att dom inte ville skicka hem mig då dom inte var säker på vad jag hade för bakterier.
Dom ville nämligen inte göra en ny magnetröngen då jag gjort en inom ett halvår. Dom förklara hur farligt det kunde skada mina njurar, bland annat. Så då ville dom istället lägga in mig på observation över natten & dropp, precis som jag var förberädd på. Så det var inge konstigt med det. Visst hade man hoppats på att få åka hem bara , men nu var läget såhär och det kunde jag leva med. Jag fick även en morfin-spruta som skulle lindra verken, jag tyckte bara den gjorde ont! Jag lades in på avdelningen & sköterskorna ska ha ett stort plus för hela helgen , dom va underbara :-) Men lite läskigt var det måste jag säga och vara ensam i mitt dubbelrum den natten. Men jag hade ju trots allt min vän dropp-ställningen ;-) haha
Vakna som vanligt på morognen, och ja levde skjukhusliv fram tills halv ett då besökstiden började & mamma och farmor kom :) Jag hade även börjat packa ihop mina saker och allt när soktorn kommer in på sin rond. Då han säger att jag har en senka på 120 (normalt: 10) och att jag inte svarar på antibiotikan, han sa att jag inter får lämna sjukhuset förrän min senka sjunkit. Jag måste säga att jag vart ledsen när jag fick reda på att jag inte fick åka hem, för jag ville det verkligen. Men farmor trodde på att jag skulle få komma hem dagen efter så vi trodde på det, eller ja vi hoppades, allihop. Sen gick vi till kafeterian & va på mitt rum. Robban kom även denna dag :-) fick ett underbart fint halsband, tack babe ♥
Sen när besökstiden lämna alla mig för mitt sjukhus liv, denna natt var den värsta. Allhelgonna :s Det gick bara skräckfilmer på tv, och allt var bara allmänt otäckt :-( Jag ville bara hem! Men bara att acceptera.
Dagen därpå kom mamma och mormor på min besökstid :) robban kom med lite senare :-)
Vi fika & hade oss även denna dag. Senkan (som dom tar med hjälp av ett blodprov på morgonen) hade sjunkit till 70 berättade doktorn när han kom på sin rond och jag vart överlycklig! Mensa han, du svarar fortfarande inte på antibiotikan så helt ärligt vågar vi inte släppa hem díg. Då bara brast jag i gråt, jag var trött på sjukhuslivet & ville hem!
Den kvällen fick jag en rumskamrat som va som mormor eller nå ? Som skulle opereras i halsen.
Nu hade jag tappat hoppet att komma hem, för nu skulledom sätta in pencilin i droppform som skulle gå in direkt i blodet, detta skulle jag ta 8, 16,24 varje dag i tio dagar från och med imorgon.
Morgonen därefter kom mamma och pappa, robban & vi hade hoppats på att kunna ta permision & åka och shoppa ett tag för jag inte hade vart utanför väggarna på lassarettet. Men ne.. Skulle röntgas nu trots att det var för att slippa det dom la in mig från första början! så jag vart fast innanför de där väggarna idag igen trots allt..
morgonen därpå skulle som flytta mig till en annan avdelning specialiserad på det just jag var drabbad av. När jag vaknade i tisdags så kom läkaren ganska tidigt, och berättade att det helt säkert var njurbäckeninflammation. Det hade dom kunnat framställa av röntgenbilderna jag tog dagen innan. Hon berättade även för mig att jag skulle bli flyttad till infektion där jag skulle ligga tio dagar till! Alltså till sista antibiotikadagen.
När dom visade mig, mamma och pappa till mitt nya rum var det som att komma till en avdelning för pestsmittade.
In till mitt rum var det två slussar med dörrar, inne i mitt rum förklarade hon att jag aldrig fick gå ut i korridoren utan bara ringa i klockan så dom kom till mig om det var något. Och dom som besökte mig fick gå genom slussen ut som gick direkt in till mitt rum. Det var som om jag kom in i en skräckfilm. Idet stora rummet fanns en säng & ett bord samt en tv i taket, och en dörr där badrummet var. Fick klaostofobi :(
Och mamma & pappa kände exakt samma sak. Där berätta dom även att antibiotikan jag fick i droppform annars skulle jag få i sprutor på det här stället.. usch.. jag som redan var sönderstucken.. Dessuto tyckte dom jag var för ung att sticka så mycket i. Så hon skulle gå och undersöka hur dom egentligen skulle gå till väga.
Men jag bad dom undersöka om jag inte kunde få i tablettform, och så.
Sen när hon kom tillbaka sa hon, glada nyheter alexandra. Du får åka hem.
Om du går på dom här kontrollerna(...) och gör dom här proverna (..), samt tar det här pencilinet.
Visar svaren inge bra läggs du in vid provtagningen 4 dagar efter du slutat tagit antibiotika.
Jag kan säga att jag sprang ut innan dom ångra sig ;-)
